From here begins the battle.

22:46, Lördagkväll. Jag skulle behöva sy, jag har ju ändå bara två veckor på mig att bli färdig med mina klänningar. Jag skulle kunna se på film, det tycker jag ju om. Jag skulle kunna läsa, jag har ju flera böcker jag inte ens hunnit påbörja ännu. Jag skulle kunna städa, det behövs ju. Jag skulle också kunna sova, för sova behöver man. Men det enda jag klarar av att göra ikväll är att se på när min planta återhämtar sig efter helgens misshandel (den har med andra ord inte fått vatten). "Sluta vara så lat!" skriker en röst i mitt huvud. Tänk om det vore så enkelt, att jag bara är lat. Men någonstans i mig förstår jag att det beror på mitt psykiska mående, jag har ju trots allt inte haft mycket energi till annat än att klara av dagen med nöd och näppe de senaste månaderna. I stället för den där elden som brukar brinna i mig är där i stället en svag svag glöd som kämpar för att hålla sig kvar vid liv. 

 
Som ni nu säkert förstår så är det otroligt svårt för mig att hålla igång någon form av acceptabel aktivitet här på bloggen. I flera månader har jag haft en klump i magen av det, dåligt samvete. Men för vad? Jag har aldrig velat blogga för någon annans skull än min egen, men någonstans på vägen är jag rädd för att den inställningen hamnade på villovägar. Men ju sämre jag mår desto mer inser jag ju, att driva en blogg ska vara roligt. Helst ska det komma av sig självt, men det gör det inte nu. Med tanke på att jag nu också har mycket annat att tänka på och framförallt prioritera så har jag kommit fram till att bara uppdater när och om jag känner för det, punkt. 

I skrivandes stund är jag inte så motiverad att skriva ner allt om mitt mående. Men hjälp är på väg och jag håller tummar och tår för att det ska kännas bra med alla jag möter på vägen. Tänk om jag, om kanske ett år från nu, mår lite bättre och jag känner igen mig själv. Vad fint det hade varit.

Jag är inte säker på varför jag kände behovet av att meddela detta. Kanske är det för min egen skull, att det i och med detta inlägg blir en officiell start på resan till att må bra igen. Ja, jag tror nog det är så.  

My home lies deep in the forest near the roots of the mountain.


Har jag sagt att jag älskar tallskog och klipphällar? Om inte, jag älskar tallskogar och klipphällar! Åh vad jag önskar det fanns mer sådant här nere på västkusten.

Veckosummering 14

Haha, kammade ut flätorna (sover med flätat varje natt) och bestämde mig för att platta håret för första gången på säkert två år. Det var visst lite skillnad där ja...

Syrran och jag beställde visst samma sak på Espressohouse så varför inte leka med synvillor? // Mitt nya tyg jag köpte på marknaden i Kungsträdgården. Så otroligt fint och tunnt ylle, helt galen i det!!

Tips, tankar och annat kul

- Summeringar. Nästa år tror jag att jag hakar på det där med månadssummeringar i stället. Att summera varje vecka för min del känns nästan lite för mycket eftersom jag inte alls har någon särskilt händelserik vardag. 
- Dyra hobbys. Varför i hela friden ska jag ha så dyra hobbys?! Tyget jag köpte nu på marknaden gick loss på 290kr/m. Jag behövde fyra meter. För er som inte orkar räkna så landade det på 1160 riksdaler. Och fotografering är inte heller billigt, särskilt inte efter att man blivit så himla kräsen och är mer medveten om vilka prylar man köper. Mitt drömobjektiv kostar ca 18 000 kronor i nypris. Det är rätt mycket pengar. Varför varför varfööööör?