En dag på Tyresö


Äntligen känns det verkligen som att säsongen är igång och jäklar vad bra det känns. Att få dra på sig sina medeltidskläder och tassa omkring barfota och känna doften ifrån smedjan, dem brända mandlarna och all god mat. Höra det där särskilda sorlet av folk som pratar blandat med bjällror kring vristen och medeltidsmusik i fjärran. Känslan av att få komma hem.

Var såklart med på Sagovärldens träff på Tyresö och passade på att dra med min kompis som inte är medeltidare... ännu! Det var längesedan jag hade så kul som jag hade denna dagen, var alldeles salig flera dagar efteråt. Längtan till Visby är numera enorm! Vi har storslagna planer redan och det kryper fram nya idéer hela tiden, ja årets vecka kommer bli magisk.

Återblick till Primus Vicus

Alltså, hur ball är inte Robin egentligen!?


Så här i vintertider så är det ju så lätt att sakna somarens alla medeltidsmarknader. Just på denna utanför Halmstad var första gången jag sov över på marknadsplats. Upptäckte att visst är Visby och Medeltidsveckan helt underbart, men att sova på marknad är minst lika fantastiskt. Det blir väldigt intimt och stämningen sedan, åh så underbar. Här samlades vi först i tältet och pratade och skrattade och grillade, sedan vallfärdades det upp till själva medeltidsbyn för att samlas vid en öppen eld. Väl där passades det runt lite dricka och mat och främlingar blev till vänner. Mer marknads-häng!

Medeltida julfirande i Visby


Just nu känner jag "bättre sent än aldrig". Men det är ändå lite pinsamt, för min del, att det tagit sådan tid att få upp dessa bilder. Senaste tiden så har jag ju inte haft annat än just tid! 

Årets Medeltida Jul var nog den bästa hittills. Jag har lärt känna nya goa människor, helt på egen hand. Jag har fått se Visby i snö. På lördagen bestämde vi oss för att gå på bio för att se Fantastic beasts and where to find them och vi har dansat med Elin och Henrik på torget när det snöade och vi har gått omkring i alla små gränder och sjungit julsånger. Jag hittade en hätta av läder som låg på marken när Amanda, Anton och jag gav oss ut i det snöblandade regnet (som dessutom dalade ner på tvären) för att finna mat. 

Jag fullkomligt älskar att varje gång jag lämnar Gotland så har jag nya vänner med mig, det är helt fantastiskt och det är en obeskrivlig känsla. Tack Medeltidsveckan för att ni finns och gör detta möjligt och tack Visby-borna för att vi får lov att inta er stad två gånger om året för att förlora oss in i en annan värld!